Dag 5: Totalt fiasko

Nä det tog stopp, både psykiskt och fysiskt. Kände ingen hunger imorse och hade ork att ta en 5km promenad runt lombolo. Luften var höstlikt frisk, träd och växter stod i full grönska. Så vacker morgon i en vacker stad (om än med tråkigt utbud för de som inte gillar skogslivet =jag).

Under promenaden bestämde jag mig för att gå av denna fasta. Jag får inte i mig ordentligt med kalorier och tarmarna slutade jobba andra dagen. Nu har jag fått igång systemet igen med hjälp av promenaden och laxeringsmedel. Men magen är fortfarande öm och svullen, kanske mår den bättre imorgon.

Om jag fastar någon gång framöver (kanske om jag totalt isolerar mig) börjar jag först med att "tömma ut soporna", sen kan jag börja rensa kroppen och "avloppet" från slaggprodukter.

Min frukost var alltså varken juice eller smoothie. Däremot tog vi en juicelunch. Kan man rensa ut kroppen utan sån här jobbig fasta? C9-fastan påstås vara lugnare... men den kräver 10 dagars tålamod av mig den med. Tålamod som jag inte har. Speciellt inte om jag måste vara hungrig..

Det här vill jag göra för att må bra med mig själv; rensa kroppen                                                                                                                            träna

                                                                                yoga

                                                                                meditera

                                                                                äta hälsosamt

                                                                                pyssla om mig själv (tex manikyr, spa, mm)

                                                                         

Men det känner inte mamman att det finns tid eller resurser till. Speciellt inte nu med allt det som händer kring tonåringren. Man kan inte släppa en "jag vill ta livet av mig själv"bomb och tro att jag efter det kan slappna av. Det finns ju inga felmarginaler, tar jag ett beslut som påverkar utgången, så finns ju liksom ingen återvändo. 

Du som har lyckats med en fasta får gärna ge mig tips på vilken typ och annat som kan hjälpa mig igenom fler än 4 dagar. Speciellt du som har dåligt tålamod, svårt att hantera hunger och som har barn/tonåringar som dränerar tid och energi. Om du dessutom sätter dig själv längst ner på en prioriteringsskala, så är det ett plus. Då är du som jag.

Juicefasta dag 3: this is madness, pure madness

Hungern är borta, yrseln likaså. Frusen var jag men det botades med bastu.

Höll mig mest till fruktjuicer idag, Grönsaksjuicen var verkligen ingen höjdare. Drack en jättegod smoothie på Safari idag. Den innehöll mango, spenat och grönt te. Måste göra en hemma.

Började vårt kattbursprojekt idag. Jag hade inget tålamod alls, ingen direkt styrka i armarna när jag skulle såga bitarna till stommen. Det finns en hel del projekt inomhus också, rensning av förråd. Just nu skulle jag vilja slänga ALLT på tippen. Irritation och frustration är mina följeslagare just nu.

Känner världens sug efter kött, kött och åter kött... ja och chips. Få se om morgondagen känns bättre. Jag ska i alla fall besöka frissan. Är så rackarns less på allt j-a hår.

Alltså fasta är inget för "mesar". Hur ids man? Dagarna har gått åt till att önska att de ska ta slut så man slipper plågan. Snälla, låt det vända imorgon..

 Juice på apelsin, ananas, ingefäram chili. SUPERGOD!

Gjorde te på "resterna" samt lite kryddor. Gott te med ordentligt sting.
















Kattbursbygge. Maken var tvungen att rycka in när tålamodet tröt.

 

Juicefasta dag 2: Morr..

Har en liten lejonunge boendes i magen. Åtminstone låter det som så. Är om möjligt ännu grinigare idag. Dottern fick ugnspannkaka till middag idag, jag hade lust att äta upp hela formen. Grannarna grillar till middag idag, plågsamt. Grymt sugen på chips. Ändå är det bara dag 2.

Nytillkomna "symptom" är yrsel och frusenhet. Kändes som att magen fyllts med isglass Tog en bastu som hjälpte mot frusenheten. Har svårt att hålla fokus och är orkeslös. De tre första dagarna ska vara värst, sen ska det vända.

Dagens gönsaksjuice  smakade inget vidare. Även den lämnade en tråkig eftersmak i munnen. Har kollat upp det och det ska tydligen vara metallisk smak och det är vanligt. Känner mig inte jättepepp att fortsätta med grönsaksjuicer om det ska vara så.

Jag är ju inte en människa som gärna äter livsmedel som jag inte finner goda, "bara" för att de är nyttiga. Frukt och bär är däremot väldigt gott som tur är.

Både maken och jag saknar kaffet däremot, maken har till och med huvudvärk av "abstinensen". Därför kokar jag eget kryddte så att vi åtminstone blir lite varma inombords.

Frukost: smoothie på honungsmelon, banan o persikor

Lunch: juice på tomater och broccoli (blä!)

Middag: juice på honungsmelon o persikor, samt en gnutta chilifrukt

Tog en selfie för att se om det blir några förändringar i ansiktet. Känner mig så trött och less som det ser ut. Uthållighet och självplågande är inte mina starka sidor.

Juicefasta..kan det va nåt??

Jag och maken har bestämt oss för att juicefasta. I ärlighetens namn ska jag försöka klara av de 10 dagar som är rekommenderade. Få se om jag håller ut.
Vi började med att titta på netflixdokumentären "Fat, sick and nearly dead" med australiensaren Joe Cross som själv juicefastat i 60 dagar vilket ledde till viktnedgång och att han håller sin autoimmuna sjukdom borta, utan mediclner,

Jag blev väldigt inspirerad av detta då jag är övertygad om att vi kan självläka och slippa sjukdomar genom aktiva val (gäller inte alla sjukdomar, det vet jag). Plus att jag är av den övertygelsen att det är processad mat och tillsatsämnen som gör oss människor feta o sjuka, inte den mat jag växte upp med på 1970-80-talet (hemlagad och mycket självanskaffat, tex älgkött o fisk). De dåliga vanorna med färdiglagat skaffade jag mig först när jag flyttade hemifrån när jag var 20år. Det funkade bra innan jag skaffade barn. När min dotter kom till världen blev jag inte av med graviditetskilona. Sedan dess har jag pendlat mellan 10-30kg övervikt.

Stress, dåliga matvanor och sömnbrist är det som tagit mig hit. Nu tänkte jag alltså försöka mig på en omstart av kroppen. Jag hoppas jag håller ut. 

Så liten utvärdering av första dagen av juicefastan:

                                                                                                                     Frukost: Smoothie av banan, jordgubbar o vattenmelon. Smoothie behåller frukternas fibrer och därför upptas 70% av näringsämnena istället för 100% som juicen ger. Men jag ville lyxa till det på morgonen så här första dagen o 70% är 70% mer än vad jag normalt får i mig..

Lunch: Juice av rödbetor, savoykål och morötter. Grönsaker går det mer av för att få juice jämfört med frukter,

Smakade okej men lämnade en eftersmak i munnen som kändes lite ofräscht jordig. Och den eftersmaken höll i sig länge. För att slippa den måste  man borsta tänderna eller dricka en shot med fruktjuice.















Middag: Juice av persikor, vattenmelon o apelsin. Gottigottgott

















 Har bara fått i mig 500 kalorier idag, rekommendationen är ca 1000, så jag måste utöka intaget med fler smoothisar/juicer. Magen skriker av hunger och jag känner mig trött och frusen...ja fast jag bastade nyss så frusenheten är inte aktuell då. Grinig har jag också varit hela dagen..

Mamman vs Lotta

Jag står vid ett vägskäl

och har gjort det ett tag nu.

Står och begrundar de vägval som finns.

Total utplåning av Lotta skedde för 18 år sedan.

Jag kommer längre inte ihåg vem hon var. Vet inte om jag vill ha något av henne tillbaka.

Det enda jag vet är att Lotta inte längre är nöjd med den hon är.

Lotta är inte längre nöjd med vad hon tar av det livet har att erbjuda.

Mamman däremot är nöjd, så länge hennes familj är det.

Det är så skönt att gömma sig i mamman, hon går fram som en bulldozer.

Hon känner inte efter, för henne räcker existensen.

Mamman struntar i sitt utseende, ålder, kläder. Ja hon struntar kapitalt i sig själv.

Att vara en bra mamma är det enda som räknas.

Och nu får mamman nästan aldrig några kramar, knappt så hon får röra sitt barn. Inte en enda gång under 17 år har hon fått höra ”jag älskar dig mamma” men det har inte bekymrat henne.

Men att knappt få röra sitt älskade barn, hugger ordentligt i hjärtat.

Denna frigörelseprocess hemma gör att mamman inser att livet är så mycket mer än att bara vara mamma och då träder Lotta fram.

Hon tar en titt spegeln och utbrister ”Holy hell! Vad har du gjort med dig själv”??

Hon granskar kritiskt allt runt omkring henne. Känner sig allt annat än nöjd.

”Förutom att bli/vara mamma, vad har jag åstadkommit? Hur många av mina mål i livet

har jag uppnått? Är detta verkligen livet jag vill leva?”

Så nu står jag alltså här vid vägskälet och funderar. 3 år till har jag på mig att

komma fram till något vettigt. 3 år till håller mamman rodret. Lotta sätter sig ner och funderar och planerar. Gör några korta inhopp för att inte totalt förfalla.

Att göra ett försök till reboot genom juicefasta i 10 dagar (eller förhoppningsvis fler) är ett av hennes projekt. Håll tummarna för att hon lyckas.

Kram!

Asperger

Asperger. Jag smakar på ordet. Upprepar det inom mig.

Asperger.

Jag som jobbar inom skolans värld, har stött på ordet förut.

Ordet, men inte människan bakom.

Eller så har jag det, och gör det dagligen utan att veta om det

Den är lurig den där Asperger.

Speciellt om du själv är en öppensinnad människa.

En människa som inte gärna sätter in andra i fack.

Du ser Asperger på tisdagkvällar och du älskar honom.

Sheldon Cooper, han är ju så underbar.

Du älskar honom.

Jag älskar honom.

Jag har min alldeles egna Sheldon hemma.

Utan tvångstankarna, tack gode gud för det.

Nu har mitt älskade barn fått sin diagnos.

Jag kan inte säga att jag är förvånad.

En dag sa hon till mig, mamma jag känner mig fel.

Då började jag fundera. Eftersom både skola och samhälle är så fyrkantigt,

så kanske de behöver sätta en stämpel på min dotter.

Den stämpeln, det facket, är förmodligen Asperger.

Så tänkte jag och jag hade rätt.

Skolan och samhället behöver denna diagnos för att förstå min dotter.

Asperger syns inte utanpå.

Därför har andra svårt att förstå hur en så högintelligent människa

har svårt med socialt samspel. Har svårt att sköta vardagliga rutiner utan ett schema.

I och med diagnosen öppnas möjligheter.

När samhället och skolan förstår vill de hjälpa.

Hjälpa min dotter att passa in i fyrkanten.

För det är viktigt för samhället att vi gör det.

Vi får vara annorlunda, men på samhällets villkor.

Nu får min dotter en massa rättigheter

och det är ju bra. Även om jag innerst inne tycker att det är samhället

som är lite väl fyrkantigt.

Men det kan ju få min dotter att må bra med sig själv igen.

Och det är viktigast för mig.

Mindre bra dag

En liten stad

Långt bort

I norraste norr

En liten plutt på kartan

Där bor jag

Där föddes jag

Där växte jag upp

En stad med tydliga normer

Som påtvingades mig

för att inte skämma ut min familj

Måste växa upp

Ta ansvar

Fixa bra utbildning

Ha ett riktigt jobb

Hålla upp en fasad

”Egensinnig”

”Egoist”

”Tjurig”

”Tjock”

”Lat”

”Hopplös”

”Se på din bror”

”Var mer som din bror”

”Var inte så känslig”

”Sluta böla”

”Tårar är bevis på svaghet”

Att vara svag är fult

Se på mig nu

Härdad

Stark

Driftig

Superhjälte

En kärleksfull mor

En självutplånande familjemedlem

Rastlös

Rotlös

Drömmare

Fängslad själ

med arbetsmoralen som mina bojor

Biter ihop

Så att kroppen ständigt värker

Så att jag är ständigt trött

Ler utåt

Gråter inombords

Av utmattning

Ofta vill jag bara

lägga mig ner

somna

sova

sova

sova

Kanske låta bli att vakna upp

Men den sömnen är drömlös

Och drömma

Det älskar jag

Att vara förälder är inte så lätt. Ni gjorde ert bästa. Och du pappa var inte den som stod för de hårda orden. Du pappa, kramade mig varje dag. Jag saknar er båda ofantligt mycket. Ännu mer de svåra dagarna. Men sorgen har bytts ut mot minnen. De allra flesta varma och glada. Men de hårda orden kommer alltid att följa mig. 

En hoppfull mamma

Några dagar i huvudstaden
Sova ut på hotell
Göra vad vi ville
När vi ville

Frukost i Gamla Stan
Shopping på SF bokhandel
Naturhistoriska
Tekniska museet
Vårblommor
Spökvandring

Lite fattigare
Ofantligt mycket gladare
Kvalitetstid tillsammans
Mer engergi
Mer kraft

Välkommen vardag
Nu orkar vi med dig igen.

Ofrivillig hemmafru för en vecka..

I fredags rockade jag och klassen sockorna. Jag hade inte hunnit säga till alla vad som gällde och varför vi skulle göra det, ändå lyckades mina härliga elever rodda hem projektet. 

Att vara lärare är inte alldeles lätt i dagens läge, vår arbetsbörda har blivit så mycket tyngre på några få år. Arbetsuppgifterna har utökats och många barn har minimal tid med sina föräldrar, vilket resulterar i en sorts självuppfostran. En ständig jakt på pengar o status, samt många fritidsaktiviteter för barnen resulterar i en lärandemiljö i skolan som är allt annat än optimal.

Jag har också ett trasigt barn. Nu till veckan ska jag vara hemma med henne. Har fått ett intyg på VAB-dagar för henne. Var någonstans gick det fel? Har jag sopat för mycket? Varit tillgänglig för ofta? Skulle jag ha prioriterat henne efter mig själv? Kunde jag på något sätt ha förhindrat denna djupa depression? Frågorna hopar sig..

Det är arbetet med eleverna som idag lyfter mitt humör. Eleverna är positiva och fyllda med energi. Varje dag får vi skratta ihop minst en gång. Hade jag fått fokusera bara på undervisningen och samvaron med eleverna så hade detta jobb varit rena drömyrket för mig. Barn är ju det bästa som finns.. varför är det så många vuxna idag som jagar allt annat än tid med sina barn? Varför är husvagn i Riksgränsen, skotrar, bilar och "värsting"semestrar så viktiga? Hur kommer barn i dessa familjer att må som unga vuxna? Bättre än mitt barn? Sämre än mitt barn?

Många tankar roterar i huvudet. Finns det någon som sitter med svar? 

I så fall varsågod och ös på. Jag lyssnar. Tack för ordet.

Små mirakel

IceHotels skördefest

Fick mig att må som bäst

Sol i sinne och sol i blick

Det var vad min tonnis fick

Alla dessa vackra rum

Gjorde henne av beundran stum

Kanske det fick henne att se

Vad livet faktiskt kan ge

Att i en vardag så grå

Finns alla dessa mirakel små

De är flera flera tusen

Som tinar upp ens själ så frusen

Men det gäller att se förbi ens stora smärta

Och verkligen öppna upp sitt såriga hjärta

Öppna sin famn för alla de vackra ting

Som finns här runtomkrig

Mirakel finns överallt, de går att hitta

Ska bara lära tonnisen att verkligen titta

Har hon inte orken att kunna se

Så får jag väl hjälpa henne med de´

Otillräcklig superhjältemamma

Jag ser  men jag betraktar inte.
Jag ser läppar röra sig men jag hör inte.
Avgrundsvrålet överröstar allt
Ett avgrundsvrål av övermäktig förtvivlan

Mörkret sluter sig runt om mig.
Jag vill bara krypa ihop, skydda mig från det.
Förtvivlan, frustration, rädsla.
Smärta, sårbarhet, gråt
Så mycket gråt.

Men jag måste bita ihop.
Vara stark.
Så jävla förbannat stark.
Käkarna pressas ihop hårt
Övermänskligt hårt.

Jag är superkvinna. Har superkrafer.
Eller inte.
Vill bara sova bort det jobbiga.
Men det är bara att kämpa vidare.
Finnas där för den människa vars existens beror på mig.
Men som nu inte vill existera.

Vad gör jag nu?
Jag är otillräcklig.
Ett sår baddar man och plåstrar om.
Blåser lite på skadan så *poff* är allt bra igen.
Men nu... vad gör jag nu?
När mina mammasuperkrafter inte kan lindra smärtan.

Jag hör inte.
Jag betraktar inte.
Avgrundsvrålet överröstar allt annat.
Avgrundsvrålet förtär mig.