torsdag 23 februari 2017

Svinaktiga män, ett nytt fenomen??

Idag fylldes jag av en olustkänsla som jag inte haft på flera år. Jag läste ett inlägg på instagram av en kvinna jag inte känner personligen, men en kvinna jag likväl tycker om och vill väl. Hennes konto har invaderats av män som inte vill henne väl.

När hon berättade om detta, förflyttades jag 30 år bakåt i tiden. Då jag gick gymnasiet. Hur utsatt jag kände mig varje dag då jag gick till skolans fik- För på vägen dit var man tvungen att passera en sittbänk (oranga stolar) där ofctast ett gäng killar satt och synade alla förbipasserande tjejer. Varje gång jag passerade gänget, kröp jag ihop för att inte synas. Jag är 163 cm lång (kort alltså) men kutade med ryggen och försökte göra mig mindre. Hur sjukt är inte detta?

Jag förflyttas även till tiden då jag flitigt besökte diskotek eftersom jag älskar att mingla och att dansa. Min röv var tydligen till för allmänheten att tafsa på. För det gick inte en utekväll utan att min kropp förvandlades till ett köttstycke som det var fritt fram att genomgående syna och tafsa på.

När jag skulle promenera hem dessa kvällar, valde jag oftast en mindre upplyst väg för att smälta in i omgivningen. Kanske ologiskt val anser väl de flesta, men för mig var det helt logiskt att ta omvägar hem som inte var upplysta eller vältrafikerade. Jag kände mig som tryggast då (småstad).

Jag flyttas även till mellanstadietiden då jag fick höra att jag var en flodhäst (då jag spelade fotboll på rasterna och killarna inte kunde tackla ner mig), som hade mustasch och håriga ben. Då jag blev nebrottad av en jämnårig kille som sedan la sig på mig där i snön och låg kvar där ett tag. Då fattade jag inte vad han pysslade med men jag fick en olustkänsla i magen.

Jag har alltid varit viljestark och kört mitt race och inte tänkt på vad andra tycker och tänker. Jag har sett mig som självständig och stark. Skinn på näsan, ingen man trampar på. Målmedveten, driven. Ändå har jag varit med om män som betett sig som svin.

Att påstå att våldtäkter är ett nytt fenomen som uppkommit i och med ”flyktingkrisen” är bara ett stort jävla hån. Vita medelålders män som berättar ”sanningen”. De männen har bidragit till den skeva kvinnosyn som finns idag. De är, märk väl, jämnåriga med mig.... Vi stackars sköra kvinnor blir slagträn i en hatkampanj, som barn i en skilsmässa. Fy fan för er ”sanningssägare”!!


Det är män som dem som får mig att sakta men säkert börja avsky män. Jag blir kräkfärdig.. och arg.. så fruktansvärt ilsken, kränkt och hatisk. Och det värsta i kråksången är att de lär inte fatta att det är de som förstör. För dem är det viktigast att synas och höras. Att lyssna lär de aldrig göra.....